Nu står jag här,
Bortglömd och död i allas ögon
Jag tänkte "Jag är inte värd"
Nu begravs jag utav allas tystnad
Man tappar balansen ibland
Men jag har aldrig haft en balans
Jag har stått på kryckor så länge
Så jag minns inte, hur man går fram
Mina ögon är tomma
Min hjärna bortdomnad
Som en känslomässig Zombie
Som en patient i koma
Så sjung nu, sjung nu
Livet har sin gång
Men livet pissar på mig
Och jag orkar inte slåss
Jag är svag, det är sant
Gammal och grå innan 20 år
Mentalt ostabil, helt utsvulten
Men än är jag inte död, och hungrig är jag än
Vi får se vem som överlever
Livet versus mig
Vi vet alla hur det slutar
Så jag har slutat kämpat
God natt, farväl
Mörkret vaggar mig in
In i en dvala, som skall vara
I en evighet
God natt och farväl
Lycka till och gutår
Jag har inte gjort nått som kommer att bestå
Bortglömd och död inom 7 år
Ack ja, om 7 år
Dennis vem då?
På resa igenom livet
Texterna om mitt Liv
torsdag 4 augusti 2011
lördag 18 september 2010
- Home Is Where Your Heart Is
Moving where the thunder roams and the mountains high
Roaming where the the sun falls and rain pours down
Going down where the vagabonds drift
Drifting where my soul calls home
Never to mourn the loss
Of the spirit you gave to me
- Home Is Where Your Heart Is
onsdag 25 mars 2009
Marsch i Höstrusk
Ännu en dag av höst
Ännu en dag utan tröst
Varje gång jag försöker höja min röst
Så försvinner modet, som solen bakom ett moln
Jag, jag har inget kvar, att leva för
Fast en jag aldrig skulle våga
Så drömmer jag mig bort ett slag
Alltid jag som ska ta tag, i mitt liv
Jag går stilla hem genom ett höstrusk som känner som jag
Tårarna faller förjämnt med vattendropparna
Och allt jag någonsin velat ha, och allt jag drömt om
Flyger mig ur händerna
Jag tänkte på dig
Hur du alltid varit så glad, så positiv
Hur man orkar, att man vill
Kan aldrig förstå, men det är det som är så underbart
Att träffa dig varje dag, det är det som håller mig kvar
håller mig vid liv, för hoppet om oss
Och jag vet, drömmen om oss kan bli sann
Men tiden flyger när man har kul
Jag tror jag glömt, vi ses aldrig mer
om ett år så går vi skilda vägar
Hoppas jag inte glömmer hur man ler
Jag har försökt samla mod
Men du har nått så magiskt runt dig
För jag har försökt tala
Det går inte, du gör mig stum
Tiden går och det gör mitt sinne tungt
För ju mer tiden går, desto mindre har vi kvar
Och jag går stilla hem genom ett höstrusk som känner som jag
Tårarna faller förjämnt med vattendropparna
Och allt jag någonsin velat ha, och allt jag drömt om
Flyger mig ur händerna
Du flyger mig ur händerna
Jag kan inte förstå hur det kan va
Att vara utan dig
Men jag mår bra, så länge vi har tid kvar,
så just nu, så mår jag bra
Hoppas ni gillar den, första försöket på en svensk text.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)